Lite  bilradiohistoria

Det är ofrånkomligt att inte de båda kommunikationsteknikerna bil och radio skulle mötas någonstans på vägen.
Under tjugotalet fanns det många entusiaster som vid några tillfällen förenat bil och radio. Som ofta när det gäller teknik, så var det i USA det började.

1925.    Den 1 januari startar Radiotjänst sina officiella sändningar på uppdrag av Telestyrelsen. Det finns bara tre statliga sändare; Stockholm, Göteborg och Malmö. Ytterligare sändare kommer igång under året. Genom samarbete mellan Telegrafstyrelsen och radioamatörer i ett antal mindre städer, kan ytterligare ca 30% av licensbetalarna höra riksprogrammet.

1926.    I USA började radion på allvar att introduceras i bilar. Radioapparaterna var då i princip bärbara batteridrivna s.k."reseradio". Störningar från motor, svaga högtalare och dessutom svårigheter att ställa in sändarstationerna, ledde utvecklingen mot speciella radioapparater avsedda för fast inmontering i bilar. Det krävdes mera av en radio
som  skulle monteras in i bil med tanke på vibrationer, temperatur m.m.

W.M.Heina sökte och fick patent för installation av radio i bilar genom sin firma Heinaphonesom även tillverkade bilradioapparater.

Ett av flera problem var t.ex. strömförsörjningen. De radiorör som stod till buds hade glödtrådar för 2 el 4 Volt. Det betydde att man måste ha ett speciellt s.k. "A" batteri för glödström. För ström till rörens anoder behövdes ett s.k. "B" batteri med en
spänning på ca 90 till 120 Volt.

Bilradion konstruerades i flera enheter. Radiomottagaren var en enhet som placerades på torpedväggen eller bakom instrumentbrädan där man fick ta upp hål för manöverrattarna.
Placerades radion på torpedväggen fick manövreringen ske med två  vajrar från en manöverenhet som placerades på rattstången eller under instrumentbrädan.  "A" och "B" batteriet placerades i varsin låda, under sätet eller nedsänkta i golvet.

Antennen var oftast ett nät i taket (taken var ju av trä och pegamoid) eller en tråd under ena fotsteget. Några tillverkare monterade en eller två isolerade plåtar under bilen längst bak.

Högtalarna var i princip en hörtelefon med en stor tratt, vilket gjorde att man inte fick tillräcklig ljudvolym.
Fortfarande gick det inte lyssna medan man körde, man var tvungen att stanna bilen och stänga av motorn.
Radiomottagarna var endast försedda med mellanvågsband, några enstaka undantag med kortvåg eller långvågsband.

1927.    Ett genombrott för bilradion var uppfinningen av dämpmotståndet som kopplades i serie med tändstiftet för att minska tändstörningarna. Det blev nu möjligt att lyssna på radion när motorn var igång, i varje fall nära en sändare.

1929.    Flera radiotillverkare gör nu speciella modeller avsedda för montage i bilar. Många biltillverkare installerar trådantenner i taket för att underlätta en ev. installation av bilradio.

1930.    Superheterodynen införs nu allmänt. Även högtalarna blir bättre. Några tillverkare kopplar radiorörens glödtrådar  i serie med ett motstånd så att de kan strömförsörjas från bilbatteriet och man slipper "A" batteriet.

1931.    Högtalarna förbättrades, bl.a. försåg man dem med elektromagnet, dvs. en spole som fick sin ström direkt från bilbatteriet. Nu kommer också nytillverkade radiorör med 6,3Volts glödtrådar speciellt för bl.a. bilradio. Det är typ: 236, 237 och 238.
Med de nya radiorören kan man utveckla tekniken med automatisk volymkontroll. Problemet uppstår när bilen rullar, då den passerar genom ett varierande elektromagnetfält beroende bl.a. på olika dämpning mot marken. Resultatet blir att antennsignalen till radiomottagaren varierar.
Genom att bygga in möjligheten att automatiskt kunna styra förstärkningen i radiorören beroende av antennsignalens storlek, så får man automatisk volymkontroll, s.k. "AVK".  Volymen på högtalaren blir då inom vissa gränser nära konstant.
Man förbättrar även den mekaniska vibrationståligheten.

I Svensk Motortidning, sida 792, kan man läsa en test om  Philcos sju rörs bilradio. Det torde vara en bland de första importerade apparaterna till Sverige. Testlaget var mycket positiva och "spådde bilradion en stor framtid".

1932.    Under detta år presenteras två uppfinningar,  varav den ena hänger med till dess transistorn tar över. Det gäller möjligheten att omvandla bilbatteriets spänning till högspänning för radiorörens anoder (att ersätta "B" batteriet).
Den första typen är en s.k. dynamotor/motorgenerator/omformare. Det är i princip en elektrisk motor som drivs av bilbatteriet och som i sin tur driver en generator som alstrar en högspänd likström.
Det fanns problem med dynamotorn. Dels så är motorns varvtal känsligt för variationer i bilbatterispänningen, vilket orsakar stora variationer på generatorns utspänning, samt att det bildas gnistor kring motorns och generatorns strömsamlare vilka är svåra att avstöra helt. Man var tvungen att placera den i en särskild störningstät låda. Verkningsgraden är ca 40%.

Mallory Company och Elkon Division presenterar nu en annan lösning, nämligen vibratoromformaren. De går en helt annan väg.
En stålfjädertunga som försetts med två kontakter sätts i svängning med hjälp av en spole likt en ringklocka. Kontakterna sluter i sitt respektive ändläge till en fast kontakt.
Via dessa fasta kontakter kopplas bilbatteriet till en transformatorlindning, och ström passerar genom lindningen.
När tungan svänger över till andra sidan och sluter den andra kontakten, så kopplas en annan lindning in, men nu med motsatt strömriktning.
Det betyder att man får ett växelfält i transformatorn. I sekundärlindningen får man nu en växelspänning som kan transformeras
upp till en lämplig nivå på ca 180Volt. Denna växelspänning måste nu likriktas och filtreras.
Fördelen med vibratoromformaren är flera. Bl.a. får man en mindre och mer kompakt enhet, som kan byggas in i radioapparaten. Den drar också mindre ström ur bilbatteriet och är inte lika känslig för spänningsvariationer.
Verkningsgraden är ca 65%. Dess omisskännliga sjungande ljud kom att bli en naturlig del av bilradiolyssnandet fram till slutet av 50-talet.

Motorola införde vibratoromformaren omedelbart i alla sina modeller. Andra tillverkare valde någon av de två typerna, men efter en tid var det enbart vibratoromformaren som gällde.
De båda typerna tillverkades också som tillbehör, för att kunde ersätta "B" batteriet på tidigare modeller.

Nu har bilradion kommit i en ny situation. Nu får bilbatteriet leverera all ström till radion. Om man t.ex. hade en radio med dynamotor var strömförbrukningen > 10Ampere vid 6 Volt. Därför rekommenderades man att "lyssna medan Du kör".

I Europa tillverkar företaget "Ideal Radio,Telefon und Apparatefabrik" i Berlin,  europas första bilradio, typ AS 5. Radiomottagarna har både lång och mellanvågsband.

1933.    Bilradion har nu kommit förbi experimentstadiet.
Ford i USA installerar marknadens första specialbyggda bilradio till en viss bilmodell, skräddarsydd för instrumentbrädan.
Nya radiorör presenteras. Det är typ: 6A7, 6B7och 6F7.

En ny typ av vibrator ser dagens ljus. Man har försett fjädertungan med ytterligare två kontakter, till vilka man kopplar sekundärlindningarna, nu i motsatt strömriktning till primärlindningarna. Man får nu en likspänning ut som kan filtreras.
Finessen är att man kan slopa likriktaren.
Nackdelen är att vibratorn blir mer komplicerad och dyrare. Den kommer inte till någon stor användning. Bl.a. har PHILIPS i Europa den i många av sina efterkrigsmodeller.

BOSCH köper företaget "Ideal Radio,Telefon und Apparatefabrik", som döps om till"Blaupunkt". Blaupunkt kommer att bli marknadsledare i europa under lång tid framöver.

I USA söker och får Edwin H Armstrong patent på fm-tekniken. Fm-tekniken var känd redan på 20-talet men inte kommit till praktisk användning. Armstrong innehar redan patent på regenerativ återkoppling samt superheterodynprincipen ett av radioteknikens grundkoncept.

1934.    I USA blir det allt vanligare med specialdesignade radioapparater, som skall passa en viss bilmodell. I europa tillverkar man enbart universal modeller som passar alla bilar.

Aga-Baltic har, tack vare ett intimt samarbete med Hazeltine Corporation, Amerikas största patentinnehavare av radiopatent och licensgivare till mer än 80 % av Amerikas radiofabrikanter, varit i stånd att så snart europeiska rör för bilradio kommit i marknaden" igångsätta en fabrikation  av den allra modernaste typ".
Agas bilradio blev känd för hög känslighet, bra selektivitet, utmärkt AVK och fanns för både 6 och 12 Volts batterispänning.

I Sverige kan man nu välja bilradio bland flera märken som t.ex.: Philco, Amerikan Bosch, Atwater Kent, Emerson, Clarion, Motorola, Blaupunkt m. fl.

1935.    Från 1930 t.o.m. 1935 såldes i USA 1.909000. st. bilradioapparater till ett värde av US$ 82.488000.

1936.    RCA tillverkar en ny typ av radiorör, det s.k"stålröret". De har ett hölje av stål och är mindre till storlek.
Tack vare stålhöljet får man automatiskt en mycket god skärmning.

1937.    Ford i USA var först med att montera ett stålspröt som antenn. Sprötet monterades på takets främre kant, mitt för vindrutans mittspröjs. Med ett handtag på insidan kunde man manövrera sprötet så att det kommer att ligga nedåt, parallellt över vindrutans mittspröjs. Detta för att inte skada antennen när man t.ex. körde in bilen i garaget.

1938.    Teleskopantennen lanseras nu. Den består av tre eller fler utdragbara sektioner. Antennen tillverkas för sido eller takmontage. Senare kommer även en modell för infällning i karossen, s.k. torpedantenn.
.
1939.    I USA blir det allt vanligare med förval av radiostationerna på bilradioapparaterna. På fronten sitter ett antal tryckknappar som kan programmeras till favoritstationerna. I Stockholm utrustas polisbilarna med kommunikationsradio. I ett flertal år har man inom polisen gjort egna experiment med radiokommunikation utan större framgång. Den utrustning som nu inmonteras i bilarna kommer från RCA..

1940.    I europa pågår andra världskriget,  tillverkning av bilradioapparater går på sparlåga. Ford lanserar "Integral Aerial". Dvs. teleskopantennen går genom yttertaket strax innanför vindrutas mittspröjs genom instrumentbrädan direkt in i bilradion. Med ett litet handtag på antennen, kan man inifrån justera sprötets höjd ovanför biltaket.
.
1941.    Ford gör reklam för en bilradio som kan förprogrammeras för fem radiostationer och med en fotkontakt manövreras till önskad station. Philco förser några av sina bilradiomodeller med induktiv stationsinställning, istället för den vanliga kapacitiva avstämningen
 

1943.    I Sverige påbörjas ljudradiodistribution via telefonnätet. S.k. "trådradio". Detta för att förbättra mottagningsmöjligheterna på bl.a. Gotland och delar av Norrland. Trådradiosändningarna skedde på långvågsbandet, vilket blev till stor glädje för bilägare med bilradio. I glesbygden är det luftledning som gäller, den följer också de större vägarna. Strålningen från luftledningen är tillräcklig för att ge en bra mottagning inom ca 10-20m från ledningen.
Trådradiodistributionen upphörde 1971.

Fr.o.m. detta år krävs en särskild licens för radio som monteras i bil, båt eller flygplan. Licensavgift är 10 kronor/år. Kontroll av licens gjordes av polis i samband med trafikkontroller.

1947.    I Stockholm (Spånga) startas en speciell fabrik för tillverkning av bilradioapparater, "Sound Radio AB".
Första modellen är "typ 78". Företaget tillverkade ca 10000 apparater per år varav ca 30-35% går på export.
Även försvaret är en stor kund. Tillverkningen av bilradio upphörde i slutet av femtiotalet.

1948.    Under ledning av W Shockley vid Bell Laboratories USA, lyckas forskarna J Bardeen och W Brattain framställa den första transistorn, som kom att få en mycket stor betydelse för den framtida elektronikutvecklingen, även bilradio.
Dessa tre forskare tilldelades Nobelpriset i fysik 1956.

1955.    Licensavgiften höjs till 20 kronor /år i samband med att Sverige får en andra radiokanal som sänder på FM-bandet samt mellanvåg.

1957.    I Tyskland har man vidareutvecklat ett amerikanskt radiorör som endast behöver 6/12 Volts anodspänning, speciellt avsett för bilradioapparater. 1958 kommer ett liknande rör för UKW.

Licensavgiften höjs till 30 kronor/år.

1958.    På marknaden kommer bilradioapparater där man ersatt vibratorn med en transistorvippa för att alstra anodspänning.
Även slutröret ersätts med transistorer.

1961.    Det första privatradiotillståndet utfärdas av televerket. Privatradiofrekvensen ligger på 27 MHz-bandet och är nu enbart AM-modulerat.
Privatradion fick stor betydelse för vägtrafikanterna under 70 och 80 talet. Vägradiorådet bildades 1975 på initiativ av Svenska Privatradioförbundet. I rådet ingår för utom privatradioklubbar även; KAK, M, MHF, FMK, TSV, NTF, Sjöfartsverket och Röda Korset. Många privatradioklubbar bildade s.k. vägbaser. De lyssnade i princip dygnet runt på kanal 18, som bara fick användas för trafik mellan bil-bil och bil- bas. Många bensinstationer var också utrustade med PR-radio, kanal 18. Praktiskt taget alla större vägar i södra Sverige hade radiotäckning. Var man utrustad med PR-radio i bilen, hade man stora möjligheter att t.ex. kalla på och få hjälp

Vägradion i Stockholms län hade 1978  800  anrop, 1981 blev siffran 33000 anrop.

 Vägbaserna upphörde ungefär i samma takt som det nya NMT-systemet byggdes ut.

1964.     Philips lanserar "Compact Cassette"

1966.     Ford USA  har bilmodeller med inbyggda "8 Track Car Stereo" apparater för bandkassetter med 4-kanal stereo och ändlös bandslinga.

1969.     Under året införes en allmän mottagaravgift som omfattar både radio och tv i samma hushåll, samtidigt försvinner den särskilda bilradiolicensen.

1970.    1932 hade bilradion en volym av ca 10 liter mot dagens 1 liter

Blaupunkt tillverkar bilstereo apparater för "Compact Cassette"

1971.    Den 1 december öppnar televerket ett manuellt mobiltelefonnät (mtd) på 450 MHz-bandet. Det är bara mälardalsområdet som täcks. 1973 beräknas alla större vägnät i landet ha täckning.

1974.    1972 började man i Tyskland, tillsammans med bl.a. Blaupunkt och ADAC utveckla ett trafikinformationssystem som skulle sändas tillsammans med de vanliga radioprogrammen. Systemet fick beteckningen "ARI": Autofarer Rundfunk Informationssystem. Systemet togs i bruk fr.o.m. i år. ARI förekom också i flera andra länder i Europa.
För att kunna ta emot ARI-informationen krävdes en speciell tillsats till bilradiomottagaren. Bl.a. hade Blaupunkt  några modeller med inbyggd ARI-dekoder.

1980.    Mikroprocessorn gör entré i bilradiokretsar. Med mikroprocessorn får man hjälp med exakt inställning och förval av stationer,  information på en digital panel m.m. Philips kommer med en modell där man kan programmera in stationer efter en planerad färdväg. När man närmar sig en ny sändare kopplar radion automatiskt in den nya sändaren då fältstyrkan blir högre än den man lyssnade på. Omkopplingen sker omärkbart för lyssnaren. Volvo kommer senare med en bilradio som har liknande funktion.

1981.    EBU, European Broadcast Association, vill förbättra ARI-systemet med möjlighet att erbjuda fler tjänster.
I Bern görs en test med fem deltagare, däribland Svenska televerket med sitt PI-system. Det visade sig vara överlägset och anpassades till EBU:s önskemål. Det resulterade i en ny EBU-standard som fick namnet Radio Data systems eller RDS.
Några av de viktigaste RDS-funktionerna är:
PI, kanalidentifiering
PS, programinformation
PTY, programtyp
TP, trafikidentifiering
TA, trafikmeddelande
AF, alternativa frekvenser
DI, avkodaridentifiering
MS, musik / tal information
PIN, programnummer
RTX, radiotext m. m.

De nordiska länderna har tillsammans utvecklat ett automatiskt mobiltelefonnät, NMT, på 450 MHz-bandet. Den 1 oktober 1981 togs NMT officiellt i bruk i Sverige. I de övriga nordiska länderna beräknar man att starten sker under 1982. 1985 beräknas systemet vara helt utbyggt. NMT skall ersätta det tio år gamla mtd-systemet.

1985.    Sverige börjar att koda P3-stationerna för RDS, det beräknas bli klart under 1986. De flesta länderna i europa inför successivt RDS-systemet.

1986.   NMT 900 öppnar för trafik. NMT 900 har större kapacitet och bättre ljudkvalité. Nyhet är den bärbara ficktelefonen.

1992.   Det digitala telefonnätet GSM öppnar för trafik.

1995.    Sveriges Radio tillsammans med BBC startar världens första regelbundna digitala radio sändningar-DAB; Digital Audio Broadcasting.

1996.   GSM nätet har nu fler abonnenter än NMT.

2000.  NMT 900 trafiken upphör och nätet stängs. Frekvensen behövs för GSM.